annickanasstrom

10,03 Tåget stannar i Kvicksund. Jag kliver av och påbörjar den långa vandringen till Tumbo.
Grusväg först, men dock väldigt hårt packad så min väska rullar på fint. Nästan lite kallt, tur att jag har jacka och halsduk på mig, nästan så jag önskar att jag hade tagit med min vantar. Men det får gå ändå, tänker att jag nog borde få upp värmen efter ett tag.

I öronen har jag ett par lånade, glappande hörlurar. För det mesta är det tust, men den rätt var det är så kommer musiken tillbaka i några sekunder för att åter lämna mig. Vänder mig om ofta för att se ifall det kommer någon bil, varje gång jag vänder mig om hoppar musiken till och jag likaså.

Äntligen kommer det asfalt, väskan rullar på ännu bättre. Längre fram skymtar jag en liten uppförsbacke. När jag efter en stund knatat upp för backen känner jag hur jag börjar få upp värmen i kroppen. Kanske bäst att ta av mig halsduken.

Jag går vidare...känner mig lite sne i ryggen då jag bär the big handväska på ena axeln. Surrar fast den på rullväskan. Smart! Men fan va tungt det blev, aja, jag kämpar på.

Ytterligare en lite backe. Nu börjar det faktiskt bli lite svettigt. Bäst att ta av mig jackan också, kan ju passa på att få lite sol på mig också när jag ändå är ute.

Halvvägs framme... det värker i armbågen. Byter hand med jämna mellanrum. Har satt på radion i headsetet istället, hörlursjävlarna till Ipoden är kass. Jag skyller på Marcus, det var han som gav dem till mig.

I horisonten skymtar Tumbo skylten, jag börjar närma mig. Känner hur svetten börjar krypa fram på ryggen. Men jag går, kan inte stanna nu. Byter numera väskhand ännu oftare, jag kommer nog få träningsvärk. Vet inte riktigt vem jag ska skylla på för den tunga väskan?

Äntligen uppe på trottoaren i Tumbo. Nu är det bara slutspurten kvar. En massa kottar hindrar mig i min framfart, jag försöker sparka bort dom jävlarna. Min väska kan inte komma fram. Fan!
Solhelvete gassar nå jävulskt, ge mig skugga!

Traskar med bestämda steg in på Annelies gata, grusväg igen... och sten...sten, sten ,sten...till förbannelse. Hjulen snurrar inte längre, överväger att lämna väskfan i diket till den skärper till sig. Kan ju hämta den sen när det tänkt över sina hyss. Fan va de e varmt! Vill klä av mig naken.

Tar mig samman, släpar väskan sista biten trots sten och satyg.
Nu är jag framme, svetten dryper av mig och armarna är förlamade.

Går in, klär av mig!

Rotar fram de mest vackar böxorna jag kan hitta i systers garderob och tar mig ett STORT glas jordgubbssaft.

När allt lagt sig, sitter jag här, och känner mig väldigt nöjd, trots allt. Konstaterar att det var värt mödan att ta sig hit.

Nästa gång tar jag taxi!




Over and out!